Jag dör lite inombords,
men jag tror att jag har glömt,
färgen på dina ögon,
jag tror jag har har glömt,
vad ärret på din rygg står för,
jag tror jag dör inombords,
för jag borde inte glömma.

Det finns ingen riktigt förlåtelse,
det finns ingen tid för försoning som är bättre än nu,
Förklara för mig,
för jag vet inte om jag hatar dig,
för jag vet inte om jag älskar dig.
Alla frågor,
jag är osäker,
för jag borde veta,
jag borde minnas
men det är så mycket som man borde.


För jag vill bara rädda dig,
medans det fortfarande finns något att räddda,
eller är det mig själv jag borde rädda?


Jag är samma person som ni en gång förstörde,
jag är samma människa som ni en gång tryckte ner,
jag försvinner inte för att du stänger dina ögon,
jag springer inte iväg för att du vänder ryggen till,

jag är av ditt kött och blod,
allting du har gjort har du även gjort mot dig själv,
detta är inget lopp,
ingen kommer vinna,
detta är inget slagfält,
detta är inget krig.

Bortsett från dig och mig,
är alla likadana,
för att leva måste vi dö,
för att dö måste vi leva.

Varje människa kommer hamna på samma ställe,
i slutändan bryr sig ingen om vad du gjorde för femtio år sen,
förutom jag.