Jag har ett liv att fylla även om jag inte alltid förstår

Det finns en mening med att alla livets dagar blir till år

Och jag kan inget kräva från en morgondag, det finns inget som framtiden kan lova

Det så ofattbart stort men ändå så råder inga tvivel om att livet är en gåva

Jag har rätt till att leva det liv jag har fått fullt ut

Och jag ska leva det varje dag tills det tar slut

En låga som inte får släckas av en människas hand

Ett ljus som ska brinna tills själen möter ett annat land

Jag vet nog inte alltid vad jag gör

Kanske händer det att jag förstör

Men jag vill tro att jag lär mig

Och ja jag vill tro att det tillslut ordnar sig

Jag ska leva hela mitt liv

Utan att bli förstelnad inför livets alternativ

En låga som ska få brinna

En låga som visar själen kan vinna

Livet är hela tiden fyllt av val, du kan inte välja fel

Du kan bara ta en lite annorlunda väg, tvivlet gör dig stel

Våga välja och möta, det finns inget att frukta i dina val

Och du ska ledas in från berg till en grönskande dal

Jag har ett liv och det är mitt ansvar att leva det

Och ge livet det löftet och försök hålla det fast det inte alltid är så lätt

En låga i mörkret kan få jorden att skälva

Och vågar människan blunda ser de lågan inom sig själva

Bara för att jag förändras betyder det inte att jag gömt vem jag är

Mitt ansikte förändras med tiden men se mig i ögonen ser du att jag finns här

Jag kanske pratar med andra ord, men jag har inte glömt vad jag sa då

Jag minns fortfarande vad jag kan, varför nära tvivel då man kan ha en önskan om att förstå

Jag ska leva hela livet ut

Det är mitt ansvar, och gud bestämmer då det tar slut

Över liv och död har människan ingen rätt att råda

Men så länge lågan brinner finns ett mörker att benåda

Livet är ett barn som man ska vårdad

Livets törnar kan vara hårda

Och just då måste du älska ditt liv som mest

Ditt liv och din själ är ditt hem så sluta att vara en gäst

Jag ska leva varje minut, jag ska leva i lust och nöd

Jag ska leva tills min kropp möter sin död

Se lågan och känn värmen det är i sig

Denna låga är en strimma ljus från den himmel som finns inom dig och mig

Jag kan känna själen värma, den värmer inifrån och ut genom min hud

Det är svårt nog att vara människa, att vara jag, varför skulle jag vilja vara gud?

Hur mycket måste vi egentligen förstå, när vi i stället kan uppleva och bara vara

Räcker det inte med att känna och se, varför måste man förstå och kunna förklara?