jag famlar
svamlar i blindo
faller som brustet regn
från klarblå ögon

änglar ockuperar
korrumperar mitt sinnes
förvanskade illusion
av helvetets boning

leenden med huggtänder
röda läppar av stelnat blod
andetag kväver, viskar, njuter
tungan biter sig själv
dess skrik är tyst som vindens vrål

ingenting finns kvar när
ingenting består
ögat flimrar världen förbi
spottar sandkorn mot himlen
livet är vertikalt

stegvis glöms jag bort
jag är kärleksmord
hjärtat förtvinar
segnar och tystnar

ignorera min bokstaverande tunga
talet faller i bokstavstvivel
livet går vidare
inte jag

/