Du saknar tid
du saknar lust
du saknar djup
och saknar yta
naturlighet
kärleks hopp
du säger en sak
sedan en annan
byter återigen åsikt
tredje gången gillt

kan man ana
att man blir besviken

så nu satsar jag på livet
du får söka dig en man
vem det nu ska vara
för att behaga dig

är jag ej din fiende utan vän
du får nöja dig med

att allt vackert går förbi
utan att sprida värmen inombords
utan att fömedlas till hjärnan
att se paradiset vi lever i och av

det är en mäktig insikt
själva innebörden av kärlek

även om den fysiska och psykiska
mellan individer är stor så en del

jag vänder min blick mot molnen
känner regnet beröra ansiktet
solen göra mina ögonlock röda
njuter väl klädd så naturligt


förlöst kryper jag bakom dig
vill ge och få värmen inom
du uppfattar som belastning
använder det som ett vapen

och sticker kniven i mig
gång på gång, igen och...

du får bekräftelse av så mycket
som för mig inte betyder något

livet, kärleken, naturen är en gåva
för alla att ta vara på
öppna sina sinnen och bejaka
inte försaka utan förvalta Det

finns inget egentligt givet
livet är att bara vara
levande i naturen, samla, spara
känsla, förutom maten, dryck

uttryck, avtryck, intryck


någon känner till
en annan ifrån
någonstans långtborta
finner blott olust