"Frost", sa hennes blick och sträckte fram handen.
Förvåning, vidlådde honom medan
han tveksamt besvarade artigheten.
"Ditt svin", meddelade hennes ögon.
Förvirring", utstrålade han.
"Där fick du något att bita i". Hon log verserat.
Han svettades.
"Jag vet ALLT om dig, ditt avskum", lät hennes
istappar till iris ana.
"Vad fan har jag gjort"? tänkte han
medan han generat retirerade.
"Jojo, det vill du bra gärna veta vad"? antydde
hennes spefulla apparition.
"Nej, nej, nej, helst inte" stammade han invärtes.
"Låt oss skiljas här och nu, utan vidare
förklaringar eller utvinklingar."
"Smit du bara, ditt fega kräk", triumferade hon.
Varpå han avlägsnade sig, med själen
i oordning och i stort beråd.
För hon var vacker och han hade
aldrig sett henne förut.