Det kan ta sin tid
Du kan gå
mil
efter mil
över bergen
och kullarna
som prytt horisonten
i all dessa år
din blick fallit
genom det immade glaset
ut över nejderna
du kan ströva fritt
varje steg lägga långsamt
sökande
smekande
längs vägen som
finns där
för bara dina fötter
följa floden
rinnande
som blodet i venerna
dra fingrarna
mjukt
genom varje krusning
över vattenytan
känna dig fram
söka finna
det
ditt hjärta söker
allra mest
det kan ta sin tid
att leta
och hitta
fingra över sagor
och sanningar
utan att frestas
nöja sig
med allt annat
än rösten som sjunger
visor
som berör
djupt in i dig
du kan gå mil
efter mil
över bergen
och kullarna
som prytt horisonten
i din utsikt
i alla dessa år
följa floden
dra fingrarna
genom varje krusning
det kan ta sin tid
att finna
sitt hjärta
och åter komma
hem