Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

mötet med min människa



som vind... som vind och vatten
... luft och jord... eld och stål...
kallt som is och hårt som järn
en insida förverkad och förlorad
inte ens ögonen ser verkligheten i sanning

långsamt färdas tiden fram mot mitt kalla ansikte
som en vägg... en sandstorm... kaos i form av cement
glassplitter i hälen... jag fryser min varma kylas våta tunga... ser hela den mordiska ytan i stillhet...

fruset svett på frostbeklätt skinn... min hud är skrovlig
... sandpappershud... grå, slött berövade tankar som vandrar... som väljer och mäter motstånd... som slutar

jag har aldrig börjat någonting i mitt liv... aldrig gått vägen mellan start och slut... det har alltid bara varit slut... avslut och fallfärdiga ord utan betydelse... men ingen början... jag minns inte... men jag minns avståndstaganden... tillfällen av ren ovilja... jag minns hat... missriktat hat och ond, bråd död... en skiljevägg mellan liv och liv...

utantill... jag andas blott på begäran... lever stilla... otänkande... blott oförsiktig... oförstående... ovillig att förändra... en hel värld av tvivelaktiga val... varför drömma drömmar som bara slår fel... tänker... hoppas... vill otänkbara omöjligheter...

rädsla gör världen ond
mina ögon gör världen ond
mina tankar gör världen ond
mina förutfattade meningar gör världen ond
och jag... jag bara följer med utan motstånd...

/




Fri vers av Jonny Larsen
Läst 162 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-01-05 19:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jonny Larsen
Jonny Larsen