Genom hösten faller du,

glömskan

fångade min kärlek,hatade mina känslor,såg mitt vara
kysste min ångest,drack varet vilket rann ur hjärnan,lagade mitt hjärta med tejp,drev ut alla demoner,lät mig använda dina känslor då mina var defekta,
stack ett hål i varje tanke,torterade varje ven med slöa nålar...
konstant jävla smärta....

ofta var dina pupiller röda av mina rosslande andetag,

landet jag aldrig såg,kyssen du gömde,mitt personliga helvete!

denna galenskap,konstnärens altruism,det som binder oss vid livet ännu
vemodigheterna i dina sargade ögon,mötte min blick,en undran?
du darrade den kvällen in i sömnens hetta.

såg jag en tår i din kanyl?




kysste dina ögon farväl,för att slutligen,

kyssa döden.