jag vet endast mig själv
jag vet min idioti
och min vridna, mörka insida

jag vet inte dig
och kommer aldrig veta dig
ingenting utom det du ger
och av det, det jag tar emot
men jag vet inte dig

mina inre viskningar och skrik följer ett mönster
från en punkt långt borta nu
till en punkt längre fram
vägen de följer är oklar
full av känslor att undvika
och möten att missa

min väg är utstakad
ett liv i skymundan är lätt att planera
allt som krävs är tystnad
allt som försakas är allt
men jag förlorar ingenting

jag kan stirra på ett träd i timmar
höra dess viskande, talande tystnad
jag känner mig hemma där
inte här

/