' Ty månen blir grön av avund av din sjönhet fagra mö...' sade romeo till sin julia.
Dom två var ett.
Lixom månen och natten. Solen och dagen.
allt hör ihop med något. Allt. Gräset på marken, vinden som leker mer lövhögarna på hösten. Allt.
Det gäller bara att hitta sin partner.
När hittar jag min? börgar livet för mig då precis som livet börgade när solen kom? Börgar livet för mig då precis som livet börgade när månen fann natten? Jag vet inte men vad ska annars hända om det inte blir så?
Kan jag inte få sväva fram brevid solen och månen tills jag hittar henne?
Kan jag inte få vara en stjärna tills hon kommer och för mig till jorden?
Då när hon kommer faller alla bitar på plats. När hon kommer bli målningen färdig, pusslet har inga hål och livet tar sin börgan.
Men när kommer hon? innan döden? efter döden? jag vet inte...