Som skalad betong äro din kärlek,grym mot döda poeter,lysande av sanningar jag smed då vi var unga...

nu pissar jag på sanningen,ser ännu bara ditt blod framför mig i mörkret,räds ej sömnen,evigheten,


inträder sakta


du stal mitt sinne,för att aldrig återlämna kärleken...