Jag vet inte hur
jag ska använda orden,
de liksom fastnar
på vägen,

det är svårt,
men jag har insett,
att varje gång
du lovar något,

får du mig
att hoppas,
och varje gång
sviker du mig.

Telefonen har varit
tyst
i fyrahundra timmar,

jag har gått
femhundranittiåtta steg
runt i min längtan,

men nu får det
vara nog,
jag väntar inte längre,

ordet längtan
är struket,
och mina ord
har blivit skrivna.