Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
skiss,


din kista..

Var du min där i morgonens skrikande avgrundsljus,bar du mina kyssar i ditt hjärta?kunde du se,vet du sanningen om saknaden,döden ,konstens dvala,den ärriga själen,superbt berättad av din mor i en dröm av glömska och svaghet,kysser du ej då döden ännu,äro dina vingar vita då jag dammat av min själ,vill du ha mig i din kärlek,lider du mycket.


därborta i graven...




Fri vers av peter markurth
Läst 187 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2009-02-05 08:09



Bookmark and Share


  Maria Natasja
Obehaget värms dock ändå av frågor som ställs till en död.
"Bar du mina kyssar i ditt hjärta"
En fråga man inte kan få svar på, en fråga som tillsammans med den döde ligger inspikad under kistlocket av ek..
Bäst är att fråga varandra medans vi lever....
Jag bara spånar peter, så där som jag gör efter att ha läst något av dig...
Flyter iväg liksom och tänker på ordens betydelse..
Försöker inte tolka din text, hur du kan ha menat när du skrev osv..
Tolkar hur jag uppfattar den när jag läser.
Bra skrivet...lite ruggigt och själafrostigt...tur jag har varmt kaffe. Vackert!
2009-02-05
  > Nästa text
< Föregående

peter markurth
peter markurth