Om mänskan var ett landskap
och varje tid ett ord
ett budskap om en vänskap
som glädje på vår jord

då skulle jorden grönska
i varje upplyst vrå
och mänskan aldrig önska
sig bort till tankens då

Om mänskan var ett landskap
och varje dag ett liv
en kärlekens gemenskap
ett evigt utsagt giv

då föll allt hat för livet
som delats i ett bröd
ett enda evigt givet
ur himlens överflöd

Men ännu samlas tider
i enslighetens skog
att lida mänskans strider
där skam allt gott bedrog

Om mänskan var ett landskap
och varje dag ett liv
en kärlekens gemenskap
ett evigt utsagt giv