Jag disponerar ilska. Det har jag valt själv
Jag sätter ilskan i ett inre fack för att kunna kontrollera den bättre.
Jag underkänner folk.
Deras beteende gör mig frustrerad, besviken och återigen inte alls chockad.
Jag älskar människor.
När de är originellt konstiga eller bara är. Människor!
Jag föraktar maktkamp när någon oskyldig drabbas.
Jag föraktar, ser ned på, avskyr ting som sargar, skadar, plågar människor som bortkommet bara kan se på.
Knivar i ryggen, skott mot hjärtat, hammarslag mot knäna, handfängsel som stryper till hårt hårt och som lämnas på utan nyckel.
Vilsen utan eget önskemål
Frustrerad BESVIKEN irriterad arg förrådd narrad
Jag bestämmer över min ilska,
men du gör den möjlig!