På sovrumsgolvet ligger en blågrå tubsocka med hål i hälen. Hon stoppar den i tvättkorgen.
Gick han med bara en strumpa? Är han till hälften barfota i skorna? Hon letar efter en till blågrå tubsocka med hål i hälen, hittar ingen. Han gick med ena foten naken. I skon. Nakenfot.
Ute i det fria lyser solen, in genom sovrumsfönstret kastar den sina strålar. Dammet yr runt i rummet, hon ser att dammet yr runt i rummet. Förfärligt vad solens strålar är dammiga! Katthår yr omkring och dammkornen som flög upp när hon lyfte tubsockan har just lagt sig igen.
Under sängen ligger en uppbruten kondomförpackning. Hon ler åt den och låter den ligga kvar. Det är inte varje dag som hon har kondomförpackningar uppbrutna under sängen, därför låter hon den ligga kvar. Nyser för att hon får soldamm i näsan och lämnar sovrummet.
Springer ut till köksfönstret för att hinna se honom gå över gatan. Iakttar honom och hans långa slanka gestalt när han svänger runt hörnet. Han vänder sig inte om. Han är på väg hem med bara en strumpa.
Klockan är efter fyra, de har legat i sängen säng hela dagen, sovit och kramats om vartannat. Gått på toaletten och rökt cigaretter, luktat varandra i håret. Hans var smutsigt och luktade inte så gott, han sa hennes luktade godare än hans.

I köket kokar kaffet. Hon plockar bort ifrån köksbordet, ställer vinglasen i diskhon. Tömmer askkoppen. Han lämnade en cigarett i sitt paket som han glömde. Den tar hon till kaffet.
Tittar ut genom köksfönstret igen, han kommer inte gående tillbaka. Varför skulle han göra det? För att hämta sin strumpa? Hon torkar av bordet med disktrasan som är sur av rödvin. Dammet virvlar upp i hennes ansikte, litet damm som man bara ser när solen lyser. Damm som inte annars existerar, går inte att suga upp sånt damm. Kan inte damma bort sånt damm. Soldamm.
Var det någonting som rann längs med hennes lår? Rann någonting ur henne nu? Vad skulle det kunna vara, undrar hon lite oroligt. Kondomen var ju på hela tiden, vad skulle kunna rinna ur henne? På toaletten undersöker hon närmre och kan konstatera att det inte var mens som rann. Gummit hade väl gått sönder utan att han sagt något om det till henne. Jahaja.
Kaffet var klart ute i köket, orolig men samtidigt glad och belåten dricker hon och blossar på hans kvarglömda Chesterfield. Lycklig på ett sätt. Kvinnlig satt hon där och rökte hans kvarglömda Chesterfield. Belåten. Hans händer på hennes kropp, på hennes kropp och på hennes kropp. Hennes mjuka kalla fötter mot hans håriga varma smalben. Håren i deras armhålor som svettigt och salt bara hängde där, i hans i hennes. Hon tänkte på hans kropp, hans smala midja. Smala ben. Lilla smala stjärten. Håriga stjärten. Ryggen, som hon lät vara orörd. Ryggen som är så svår att låta vara orörd i en situation då han ligger ovanpå henne. Hans rödprickiga, finniga rygg. Den som hon klöst en gång men aldrig mer. På bröstet hade han två bröstvårtor. Runt dem hängde lika mycket hår som i hennes armhålor. Hon flätade håren kring hans bröstvårtor. Han hade luktat i hennes armhåla.
Samtidigt som hon sitter där och tycker om hans kropp, sitter hon också där och tycker illa om den. Hon uppskattar den för att det var den kroppen som var hennes beskärda del av manliga kroppar. Igår var det den kroppen som hon tog med sig hem. Hon tycker illa om den för att den är ful. Smutsig. Ingrodd. Svettig. För att hon vet hon skulle kunna ha hittat en finare kropp. Men hon sitter och är belåten ändå, kvinnlig och belåten, hennes rumpa är inte hårig, den är fjunig, hon är kvinna han är man. Hon är belåten. Röker hans kvarglömda cigg och dricker sitt nykokade kaffe vid köksbordet. Hon tittar ner mot gatan, han är nog hemma vid det här laget. Bor bara ett kvarter härifrån, han står nog i duschen. Oroar sig kanske för att kondomen sprack. Han står nog hemma framför badrumspegeln och plockar könshår ur mustaschen. Borstar tänderna sen. Många kroppar ska man möta innan man dör.

Hon står vid diskbänken och diskar vinglas. Diskar sitt eget. Tittar på hans, tittar på hans läppavtryck, formar sin egen mun därefter, tänker en sekund att hon ska fylla glaset med vatten och dricka ur det där han har druckit, som han har druckit. I en sekund tänker hon så. Hon låter det stå kvar i diskhon odiskat. Hon tar upp en av hans fimpar från soppåsen och tittar på den. Jämför den med en av hennes egna. Ingen märkbar skillnad.

Det här var andra gången de sov tillsammans, förra helgen sov de hos honom. Förra helgen hade han blågrå kalsonger, idag gick med ett par svarta. Hans smala ben i ett par svarta shorts, kalsongshorts. Såg ut som en kjol. Hans löjliga smala ben, hans löjliga svarta kjol med resår i midjan. Hon har aldrig sett en manskropp med en sådan midja. Manskropparna har aldrig haft midja förr. Hon tycker om att han har midja. Hon tycker han är snygg i svarta utsvängda manchester jeans och bar överkropp. Hon tycker han är snygg överhuvudtaget.
Tar en ny kopp kaffe och en av sina egna cigaretter, hon vill inte flytta sig från köksbordet, hon vill utvärdera och minnas och förnöjas och tänka.
Mjölken är slut så hon får dricka det svart. Nu smakar det kaffe i hennes mun, det är inte längre kyss i den. Hon tänker på hur många finnar man får runt munnen av att kyssas. Hon tänker att hellre finnar kring munnen än finnar på ryggen. Hon tänker att hellre hår under armarna är hår under armarna och på rumpan. Ska hon träffa honom igen? Nere på gatan skäller en hund två gånger, hon tar det som ett nej. Som ett nej, nu är hon färdig med honom. Ser ner på gatan, det är den stora gråa varghunden som skäller. Den stora snälla gamla varghunden som bor på Katarina Bangata. Hon tar det som ett nej.
Hon kliar sig i huvudet, minns att hon slickat honom i örat. Hon hade inte slickad den stora gråa varghunden i örat, utan honom. Nafsat i hans örsnibb, lite äckligt med tanke på att han inte verkar vara sådär överdrivet renlig av sig. Hon själv topsar sina öron varannan dag. Hon hade inte fått öron vax i munnen i alla fall. I en situation då man slickar någon i örat betänker man föga vad som därinne ryms. Vax.
I ansiktet är han inte finnig, i ansiktet är han hårig, i håret kan man tänka sig att kvisslorna blomma. Men de syns inte för allt skägg, polisonger, mustasch, ögonbryn. Hon dricker sitt kaffe och tycker om ansiktsbehåring. När han äter milkshake eller dricker café au lait får han rester i muschen. Småäckligt. Småsött. Rart. Ovidkommande.

Hela dagen har solen kastat sina dammiga strålar in genom fönstret, med honom har hon legat hela dagen i sängen. Kramats, hållit om varandra, smekt varandra. Hon har full förståelse för att han vill smeka hennes kropp. Hennes kropp och hennes kropp. Den är len och fin. Hon har ingen skyldighet att smeka tillbaka. Hon såg på honom då han blundade, försökte se honom i ögonen, igenom ögonlocket som är så tunt så tunt. Bara registrera denne man, hon registrerade denne man. Samlade ihop data, då han blundade och sov. Gjorde han detsamma?
Hon minns hans läppars bågar och därför var hon nyfiken på hans fimp, på hans vinglas, avtrycken från dessa läppar.
Det är inte utan att hon saknar honom lite. Känner sig lite övergiven, vill ha armar omkring sig lite till. Känna svettdoft som inte är hennes egen. Det var av den anledningen som hon förra veckan gick hem till honom och lade sig i hans säng. Förra veckan träffades de för första gången, då ville hon inte sova ensam längre. Igår var hon kåt och vill inte knulla ensam längre.

Häller ut kaffet som är kvar i koppen. Går in i sovrummet igen. Tar upp den blågråa tubsockan från tvättkorgen och luktar på den. Mycket riktigt, fotsvettig. Från under sängen plockar hon upp den uppbrutna kondomförpackningen, stoppar den i strumpan. Går tillbaka ut i köket och plockar upp en av hans fimpar från soppåsen igen, stoppar också den i strumpan. Tar vinglaset som han druckit sitt vin ur och stoppar den i strumpan. Slår strumpan mot diskbänken. Glaset i kras. Slänger strumpan i soppåsen. Ingenting kvar av honom.
I sovrummet lyser en fläck med sin hela stelhet på hennes lakan. Gummit hade spruckit. Hon ler åt fläcken, kliar sig i huvudet, ler åt fläcken. Kan det vara hennes fläck?
I fönstret i sovrummet ligger hennes morgoncigarettpaket, hon tar en och sätter sig på sängen. Dammet yr upp och hon nyser för att hon omringas av det, dammet. Soldammet som man inte kan få att försvinna så länge solen skiner in. Lite jobbigt är det att veta att han kommit i henne. Kliar sig i huvudet en gång till, lite hårdare den här gången.
Tar ett bloss och gör en rökring, ringar in fläcken. Fläcken som man inte kan få att försvinna så länge som solen skiner in genom fönstret. Jahaja.
Lägger sängkläderna i tvättkorgen, vill inte se. Behöver inte titta för att se. Jahaja.

Fortfarande är hon lika belåten, orolig på ett sätt. Kvinnligt orolig. Men belåten och nöjd.
Runt sig kan hon om hon sluter ögonen känna hans ben inslingrade i hennes. Armar runt henne, armar under och runt honom. Det är som att han lämnat henne när hon fortfarande var varm och ångande. Som om hon fortfarande kände något bulta och spränga, som om hon ännu ångade och var varm av honom. Belåten sätter hon sig vid köksbordet igen. Bredvid sig har hon sin handväska, i den har hon sin mobiltelefon, i den har hon sparat hans telefonnummer. Hon tar upp mobilen och trycker fram hans nummer, ser hans namn på displayen, svart på gult, väljer att radera det. Gör det också. Ingenting kvar av honom. Dags att knata vidare. Många kroppar ska man möta innan man dör. Kan ju hända att han ringer henne, gör han det får hon ta i itu med det då, tänker hon. Antingen säger hon ja tack till att sova i hans armars svett eller så säger hon nej tack, en hund har tillrått mig att låta bli att sova i dina armars svett. Dina armars svett, skulle hon verkligen säga så? Nej. Hon skulle säga nej tack till dina löjligt manliga kroppsdelar intill mina vackert kvinnliga. Kanske? Hon ler där vid sitt köksbord, skrattar till lite grann. Hon tänker återigen på hans kropp. Den föreföll för några timmar sedan som en mans. Nu som en pojkes. Men hon tycker det finns en viss charm över det hela, det är någonting med honom och hans hela gestalt, person, lynne, nuna, hela honom, som hon finner sig intresserad av. Det är något hon gillar. Gillar att ogilla, inte enbart.

Utanför skäller andra hundraser, bilar tutar och det är en allmänt levande gata hon bor på. Igenom ljuden, oljuden, kan hon höra hans röst. Urskilja ett slags skratt som är hans. Behaglig stämma, manlig. Men inte en telefonröst. På telefon är han sluddrig. Hon sa en gång att han skulle sluta babbla, då skrattade han. Det var ett nervöst babbel han babblade då, hon kände sig smickrad av det, belåten.
Vill inte lämna köksbordet! Fastän telefonen ringer ute i hallen sitter hon kvar på stolen med sin träsmak i rumpan. Om någon vill henne nåt får de ringa till henne på mobilen, den har hon i väskan som ligger bredvid henne. I mobilen har hon inte längre numret till honom. Hon kan inte ringa inte ens om hon vill. Om hon skulle komma på att hon var kär i honom skulle hon inte kunna ringa och tala om det för honom. Det skulle inte vara bra om hon kom på att hon var kär i honom, han är inte en sån som hon vill bli kär i. Hon kommer inte att bli det heller. Om han blir kär i henne så kan han ringa, då svarar hon antingen ja tack eller nej tack. Nej, har varghunden rått henne. Den stora gråa varghunden som hon brukar möta när hon är på väg hem någonstans ifrån, hunden brukar möta henne när den är ute på promenad med sin husse. Varghunden har världens största pungkulor som hänger och slänger. Mycket stora pungkulor, större och slängigare än hans. Hon kan inte ringa till honom och säga att hans pungkulor är mindre än varghundens. Hon har raderat hans nummer. Krossat hans vinglas i en av hans strumpor, kastat kondomförpackningen som han bröt upp av ändamålsenlig anledning.
Gick han verkligen hem med bara en strumpa? Varför det? Den han inte hade på foten låg ju på golvet, han måste ju ha sett den ligga där. En blågrå tubsocka med hål i hälen bland alla hennes svarta hela damstrumpor, den låg ju på golvet och lös i all sin närvaro. Konstig kille som hon hade med sig hem igår. Vad tänkte han att hon skulle ha den till? Ville han att hon skulle ta hand om den, laga den? Eller märkte han alls inte att han stoppade ner en nakenfot i skon. Hans skosnören var trasiga, är trasiga. Han kan inte knyta sina egna skor, det ena snöret hänger bara där. Nakenfot.
Han sa med sin röst att han tyckte om att bara ligga bredvid henne, vara med henne. Hon ler åt honom så här i efterhand, högt för sig själv och för sin kaffekopp säger hon med leende läppar att ”det var trevligt att höra, tack så mycket”. Hon tyckte om att bara ligga bredvid honom. Fast utan vidare betoning på honom. Alla kroppar än så länge har varit utbytbara, det har inte funnits någon direkt mening i att betona ordet honom. Hon tycker om att ligga bredvid, vara med.

Hon behöver gå på toaletten och gör det också. Det svider lite när hon kissar. Det ler hon åt. Det var så länge sedan sist hon haft besökare mellan benen att hon ett tag räknat sig som oskuld igen, därför ler hon åt att det svider lite när hon nu kissar. Tänka sig att hon haft besök mellan benen! Vilken grej egentligen. Hon kommer att tänka på detta besök när om någon vecka stoppar upp tamponger i det mörka hålet. Hon hoppas att hon får ”anledning” att stoppa upp den alls. Tänka att tampongen inte räknas som besökare. Hon sa till honom att det inte var själva besöket, om vi kallar penetreringen så, som hon tyckte var det trevligaste med hela grejen. Hon sa att hon var mer än bara ett mörkt hål. Han förstod precis var hon var ute efter, bra kommunikation. Belåten är hon nu då hon torkar sig i rumpan och spolar på toaletten, belåten. Om hon sluter ögonen bultar och spränger hon fortfarande, dunk, dunk. Det är ett underliv. I hans mustascher har hennes könshår fastnat. Under hennes naglar sitter hudrester ifrån hans rödprickiga rygg som hon klöst en gång och aldrig mer. Hon tar nagelfilen och petar ut hans hud. Han tar kammen och kammar sitt behårade ansikte. Ovårdad kille. Lite solkig. Lite småsöt. Varför tvättar han inte sitt hår?
Tänka sig att hon haft ett besök mellan benen som eventuellt innebär att hennes mens uteblir. Varför sa han inte att gummit spruckit? Det måste han ju ha märkt när han drog av det, att det var tomt, att det var hål i det. Skämdes han? Det var ju inte hans fel att det gick sönder.
Hon drar på sig trosorna och tvättar händerna, går med hårda steg över golvet in till köket. Denna vandring till och från köket tröttar inte ut henne. Hon tar upp strumpan ur soppåsen och aktar fingrarna, glaset är ju vasst. Får upp den uppbrutna kondomförpackningen och hittar utgångsdatumet. Hade han trätt på en gammal plånbokskondom? Hennes eget kondomförråd var obefintligt, han sa att han hade. Det hade han också, i plånboken hade han en. Hemma hos honom är förrådet en låda i garderoben, hon har själv varit där. Hon såg på utgångsdatumet att den inte hade gått ut. Kondomer kan man ha i fem år innan de är bästförevarning. Men har man dem i plånboken nöts de ju och går sönder på ett år bara? Den var säkert trasig från början, han såg det men sa ingenting. Eller så kanske toppen blåstes av i själva sprutet? Hon började fundera men tröttnade ganska fort. Hon tröttnar överhuvudtaget när man talar om kondomer, kondomer är fula och förstör, tycker hon. Tar en cigarett mellan lång och pek, nickar åt den, säger till den att kondomer är fula och förstör. De avsexualiserar och tillför en ångest, en slags ångest, en oro. Påminner om det faktum att de är nödvändiga för förhindra att tråkiga saker kan hända. Kondomer påminner henne om sjukdomar och barnafödande, om hon inte använder kondom har hon inte en tanke på vare sig det ena eller det andra.
Om hennes mens uteblir kan hon inte ringa och tala om det för honom. Hon kommer inte att kunna kräva underhåll. Han får inte komma på dopet. Jahaja.
Nej, säger hon till sin cigarett, nej, inget barnafödande här inte!
Ifrån sovrummet kommer katten gående, hans långa klor mot golvet låter som ett par klackar. Han är transvestitkatt. Vanligen sover han med sin kedjerökande och koffeinberoende matte i hennes säng i hennes sovrum. Men igår blev han förpassad till hennes läsfåtölj, i samma rum.
Katten hade kastat ett av sina gula ögon mot sängen och sett den skäggige där bredvid henne, ett skägg såg han och så fnös han åt det. Lade sig i hennes läsfåtölj, i samma rum.
Nu kom han gående i sina höga klackar, kusten var klar, inget skägg kvar i lägenheten.
Inget skägg kvar i lägenheten och klockan närmade sig middagstid. Ett sista bloss som blåstes mot fönstret. Fönstret i köket är stängt men hon funderar på att öppna det, för att släppa ut eventuella onda andar, kanske att han lämnat något efter sig i lägenheten som hon inte kunde se. Något som skulle kunna flyga ut genom fönstret. Öppnar.
Lägger återigen den uppbrutna kondomförpackningen i strumpan och lägger återigen strumpan i soppåsen. Men lite lättare steg går hon mot badrummet, innan hon återvänder till köket skall hon tvaga sin kropp. Tvätta den ren, skrubba bort svett, både hans och hennes. Skrubba sin rygg som hon önskar att han skulle skrubba sin egen någon gång i veckan.
Mellan benen och upp i mörka hålet. Hon vill bli ren innan hon ställer sig vid kastrullerna. Ingenting kvar av honom när hon återvänder till köket. Alla hudrester ner i avloppet. Hon har sedan han lämnade lägenheten suttit i två timmar och tänkt på honom, det är nog. Nu får det räcka, han är utvärderad och förbrukad. Dags att knata vidare. Han knatade ut genom hennes port för att gå några hundra meter till sin egen, med bara en strumpa. Ena foten nakenfot. Konstig kille hon hade med sig hem igår.
Många kroppar ska man möta innan man dör.

Solen har börjat gå ner och har lämnat lägenheten i ett behagligt ljummet mörker. Dammet syns inte längre och därför finns det heller inte där, katthåren som ligger likt en luden matta över allting är mindre framträdande och allting är således som det brukar vara. Det är söndagskväll.






den 14 april 2003