Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Som stål i mitt öra.

Vad fasiken är det
Som låter?
Jag stelnar och lyssnar
Med skräck,
Kan tänkas en mänska
Som gråter,
Eller ljudet av
Tjutande däck?

Må hända en bomb
Som kreverar,
Ett flygplan,
Till jorden som faller,
En levande som
Man kremerar,
Ett lejonvrål
Bakom ett galler,

Det låter som om
Satans härar
Går bärsärkargång
På vår jord,
Det låter som djävulen
Ärar sig själv och
Sin avgrundahord,
Det skär liksom stål
I mitt öra,
Det sliter i stycken
Min själ,
Så säg skall jag detta
Behöra
Av några helst rimliga skäl?

Då slår det mig plötsligt
I magen,
det är tystnaden
som tar sig ton,
jag sitter och lyssnar
betagen,
på tystnadens
komposition.




Fri vers av eskil
Läst 562 gånger
Publicerad 2005-09-08 08:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

eskil
eskil