Tankarna

tar till flykt, rör sig tungt
på en gråkantad stig,
inbäddad av liv
i väntan på våren.

Och orden, de outtalade
som skulle vara våra,
ägs i stunden av tomhet.

Tankar flyr i cirklar,
biter nacken av leendet.
Vart steg
äter en bit av värme.

Inget äger jag,
så vad skulle vara mitt
mer än minnen, saknaden,
där önskan växer.

Salt i mina ögon.

Tankarna flyr,
om så bara för en stund,

en sekund,

tar till flykt
för möjligheten

att återvända

invänta...