Det var då jag skrev det
i mitt allra sköraste tillstånd

viskningarna viskade - du är blek

Inte ätit på flera dagar
druckit vodka till lunch

viskningarna viskade - du är smal

Min enda kärleksförklaring
på baksidan av ännu en outgiven dikt

viskningarna viskade - du är ensam

Lika malplacerad nu
en färgkaraktär i en 50-tals Hitchcock film

viskningarna viskar - är du rädd?

Är det jag som blivit svartvitt
eller har rädslan tagit färg?