Du höll om mig och jag tryckte min kropp mot din.
”Förjävligt.” Viskade du i mitt öra.
”Hemskt.” Svarade jag.
För det var det. Jag ville kyssa dig igen, trycka mina läppar mot dina och låta tungorna mötas och... ja, brottas. Liksom slåss om det lilla utrymmet som munnarna gav oss.
Men om jag gjorde det så skulle jag ju förstöra ögonblicket som vi hade kämpat för att skapa.
Fast om jag hade fått välja, så hade jag nog snarare kämpat för att undvika ögonblicket.
Men jag hade inte fått välja, så nu stod vi här. Och när du släppte mig skulle jag vara tvungen att gå. Jag ville inte gå. Jag ville inte att du skulle släppa mig.
Jag ville stå där förevigt och bara hålla om dig, känna doften av ditt hår och din hud, och höra dina andetag.
Jag ville känna din kärlek och känna mig älskad. Jag ville ge dig min kärlek, och få dig att känna dig älskad.
För det är du, älskad alltså. Älskad av mig. Jag älskar dig.