Is, all is har ett budskap lika tjockt som snön som smälter i solen.
Det borde vara varmt men min hud är kall som vind och vit likt Vajan som gav mig namn.
En gång ska jag färdas med henne över stjärnhimlen.
Hon och jag och jag och hon.
Hennes horn ska riva evigheten mitt itu och jag ska vara allt som finns av mig. Det är mitt hopp, det som bankar mig i bröstet där benen doldes i andetagen som väntar mig.

Bara mig.

Du vet, du kommer inte med mig när jag går. Det är vad ensamhet kallas.
förvirrad ser du dig omkring och jag är inte längre
du vet
döden är evigheten riven itu för att livet ska färdas utan

så vet jag kärlek
så vet jag kärlek
så vet jag kärlek

kärlek

riven mitt itu