Min förre romans var en karl med för stor gnutta sans.

Han kunde inte reflektera utan bad enkelspårigt om mera.

Han tänkte inte längre än benen hans var korta, han bad om ursäkt, det gjorde han ofta.

Så näste man till rakning blir en tänkande sån, en svår figur en komplicerad nån.

Han ska förstå att vilja flumma, inte rädas idéer som kan tyckas dumma.

Kanske en yngre variant, ingen gammal rockare som bort tagit sig en tant.

Han som var min förre han gjorde nog av ålder slut, jag var så vital att han inte stod ut!

Han bad om ursäkt för ofta, som för sin existens, ja du drog iväg du käre

Nej, inget simpelt folk för mig vill jag be, jag behöver en utmaning, vill inte bara sitta och le.

Han ska erbjuda mig ett äventyr och en vardagslunk, gärna snygg, men ingen super hunk!

Han får gärna vara excentrisk och originell, bara han inspirerar och är snäll.

Den förre han var känslomässigt lat ibland, den nye han har visst kontakt med sin inre man.

Han är förälskad och passionerad som få, den nya menar jag nu, han som jag väntar på.

Han är trygg i sig själv och står stadigt på marken, men han vill gärna sitta med mig i parken.

För snart är det sommar och varmt under lugg, då dricker vi rövin och te ur medhavd mugg.

Han är inget som det förra, nej av helt annat sort, och längre än jag, inte någon kort!

Han den nya är ett huvud längre än mig, men inte för att så skall vara mellan kille och tjej...

Vad härligt att tänka på andra en stund för en tid, jag vill så gärna att någon annan tar vid.

Han representerar en ny era i mitt liv, fram för kärleken bort med onödigt kiv!

Han får mig att känna den där känslan i magen, så att jag förblir lycklig och glad om dagen.

Han funderar på frågorna kring konsten och livet, han tar igenting för givet.

Han är som jag med hjärnan på högvarv, att inte analysera, vad är det för larv?

Så kom an du tänkande människa med lem, kom an så ror vi tillsammans skeppet hem.

Vi två är lika varandra på pricken sisådära, med oxå annat gemensamt än att vi båda är kära.