Äldre blir man för var dag som går.
Åt detta är det inget man kan göra.
Glesnar gör det i ens hår,
och svårare man får att höra.
Oomkullrunklig är naturens lag.
om det kan inga tvivel råda.
Men man kan ändå åldras med behag,
tills man uti en avlång låda,
i en slutlig kort transport
med vagn och häst
till kyrkan fraktas bort
för att där mötas av en präst.
* * * * *
Där öser prästen på tre skovlar jord
och yttrar några väl utvalda ord.
Och nu man inget mer behöver,
för nu är äntligen alltsammans över.