Nu föll vi,
genom förbrukade sfärer utav ändlöst ljus,

sanning,


konsekvens,

kyssar utav sten,

allt var medens vesäntligt,
kärleken dödade denna natt,

språket ingav vanmakt,

begränsade aforismer av inlärt pladder,

i kylan av vår kärlek,

där tårarna luktade piss,
en dag i tiden,

då unga själar i gamla skal,

skar av banden till dödens mörker


vilade jag i din grav...