Livet lyser upp min frånvaro,
då poeters drömmar dör i läger,

fängelset är fuktigt,
rostig död lever i dina andetag trots att dina ögon ser min dimma denna ordlösa natt då du åter gav din kärlek tillkänna,

utav tidens död skapar du drömmar vilka speglas i min avund över enkelheten i ditt hjärtas poesi...



jag såg din smärta...