Jag har många gånger undrat
vart tog åren vägen, dom försvunna åren

Åren jag inte har några minnen från
bara som små fragment

Jag vet inte varför, men dom har kommit
upp i mina drömmar igen dom sista månaderna

Åren då jag gick till skolan, liten, rädd, och
mycket ensam, jag gjorde allt för att inte synas,
men dom såg mig, mina plågoandar

Gjorde jag mina läxor? Det minns jag inte,
men jag har betyg, och så dåliga var dom inte,
så mina läxor måste jag ha gjort

Som fragment minns jag slag och övergrepp
minns hur jag sprang hem till mormor, men
jag berättade aldrig vad som hänt

Åren som försvann, hoppas jag slippa i mina
drömmar i mina tankar

Åren från det jag var elva år, tills det året
jag skulle fylla sexton, dom åren är som dimma
för mig

Det året jag skulle fylla sexton, minns jag så väl
jag slog dig i bröstet, skrek att du var en djävul
det var då jag blev vuxen, förstod allt som hänt
hur fel det var

Det var det året, jag började vara mer och mer
hos min vän, han du trodde var min pojkvän

Vi var vänner, vänner som stod varandra mycket
nära, han var en vän som förstod, det jag inte förstått
att du utnyttjat mig



anits 7 maj 2009