Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
du är en stjärna som alltid kommer lysa på min himmel Marre......


stjärna

Det förvånar mig när de som är kvar säger att jag var den som kände dig bäst
Jag tror aldrig jag förstod vad vi betydde för varandra
Jag minns bara att vi tyckte om varandra, och det var det som betydde mest
Sen vet jag inget om hur det var med alla de andra

Det som vi pratade om var en hemlighet för alla andra visade det sig
Men jag minns bara samtalen, jag minns den du var och är
Och jag är så glad över att jag hann att berätta hur mycket jag älskar dig
Och vart än du lyser ifrån hoppas jag du har det bra där

Men för mig är du som en slocknad stjärna
Du lyser upp i universums mörker långt efter döden
Och jag står där i mörkret, mer än gärna
Och du lyser långt efter din död, det är stjärnors öden

Du var så speciell, jag visste att jag alltid kunde vara ärlig mot dig
Vad jag än hade gjort skulle du lyssna och förstå utan att döma
Vi försökte förstå livet, vi försökte tillsammans och var och en för sig
Vem du var, vad du betydde för mig, vad du gjorde ska jag aldrig glömma

Det som gör så ont var att du precis hade kommit på hur det låg till
Det kändes som du precis hittat dig själv, som du började förstå
Alla dina planer vad händer med dem nu när vattnet står still
Det kändes inte som du var klar, men du var tvungen att gå

Precis som stjärnor lyser du långt efter din död
I våra minnen lever du kvar, för ditt ljus varar i ljusår
Långt efter det att en stjärna slocknat kan man se dess glöd
Minnet av dig lyser upp i våra hjärtan, minnet av i går

Smärtan i din själ och i din kropp hade börjat att lindras
Och det gladde mig så, du hade börjat få det så som du ville ha det
Men så kom den där natten, sekunden då livet plötsligt hindras
Sådant är livet, men kära du, det var grymt, det kändes inte rätt

Nu är du en stjärna som slocknat för länge sen
Men ditt ljus når oss långt efter din död
För det är så med kärleken, den dör aldrig min vän
Och tanken på dig i svåra stunder ger mig stöd

Du var så mycket i mitt liv, i en period då så mycket hände
Och det kändes som om vi var tillsammans då vi båda reste som mest
Vi var där tillsammans, vi berättade för varandra varje gång livet vände
Och kanske det är därför som du var en av de få som kände mig bäst

Under de där åren följde vi varandra, vi gav varandra råd och stöd
När natten kom så satt vi och pratade, man kände sig gladare efteråt
Nu när jag vill berätta något har jag svårt att acceptera din död
Därför fortsätter jag prata med dig om min glädje och gråt

En stjärna kan slockna och dö, men ljuset finns kvar
Precis så är det med dig, så för mig kan du aldrig dö
I Mitt mörker lyser du fortfarande, det är mitt svar
Du finns där ute, vi är i samma hav, men på varsin ö




Fri vers av PPQ
Läst 332 gånger
Publicerad 2005-09-27 18:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ