Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Sann historia om en flicka som var litet naiv repris på begäran för 3e gången.


misslyckad lobotomi

Nu satt du äntligen fastbunden på stolen, jag hade nogrannt fixerat ditt huvud med hjälp äv ett stort skruvstäd fäst i väggen, dina ögon stirrade skräckslaget, tog en skruvmejsel med grönt handtag,satte den mellan dina ögon, tryckte den hårt mot pannan, tog min hammare och slog till bak på skruvmejslen, vilken skar upp köttet i ditt ansikte och krossade din vänstra ögonlob, blodet rann nedför ansiktet, mörkrött, jag skrattade, torkade av blodstänket i

ditt mörka hår, fan, satte mejseln ovanpå ditt huvud och slog till allt vad jag orkade, men ett kras spräcktes skallbenet, hela skruvmejseln trängde in i din hjärna, kroppen ryckte epeleptiskt,

nu återstod arbetet med att stycka och lägga köttet i frysen, samt fräta sönder o spola ned allt som kunde identifiera att du varit mäniska,

stekpannan fräste i natten...









Fri vers av peter markurth
Läst 241 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2009-05-15 14:25



Bookmark and Share


    Ken Cassel
Brutalt
Bra skrivet

Mvh
2009-05-15

  LenaJohansson VIP
jag skrattar av skräck.vilken skön lobotomering....
2009-05-15

  Sturesdotter
bara otäck - ja, du når ändamålet....
2009-05-15
  > Nästa text
< Föregående

peter markurth
peter markurth