dina upplysta isväggar

höga framför dig

spricker


snart sitter delarna i dig



du ligger på backen

ser alla ryggar vända mot dig

ansiktslösa

snurrar de



det blå mörkret tätnar

tårarna faller
i takt

hon ber
för dig





rösten ekar i tomhet

hon vill att du reser dig

hjälper henne






fylla de
tomma
vita bladen



...