Jag vaknar ofta i en låda, instängd, letar efter verktygen, de är borta, återanvänder av tvång, ruset, förutsättningen för kärleken, hatet, sorgen, läpparnas glans,

Döda ögon stirrande i mörkret, genomborrar era tankar, ser ni min avsky? vad söker ni? varför gömde ni all tillstymmelse till kärlek och dömde mig till döden? skit samma, jag stiftar nya lagar,

Hemliga drömmar, verkställande bödel, knullar, röker en ciggarett, är jag död?
inga svar, då lever jag altså, skrattar, avser läsa spengler eller kanske kant, någon nytta gör det säkert, bättre än att dö, först mitt metadon, slurk, några x stavar, sen, målar jag av ditt helvete ur mitt perspektiv, glädjen kastade någon i soporna, men den som sökte ta min kärlek begravdes tllsammans med dumhetens ursprung, nu letar jag efter rätt nyans, återkommer säkert i dina drömmar, eller i verkligheten, med en pistol i handen, mitt sinne törstar svårt efter ert blod, fråga skattmasen, vansinnet anfräter knappast längre, detta är verklig frihet, nu metadon...