I ögonblicket hoppar mitt hjärta över ett slag, jag döljer mig desperat, men är fortfarande helt blottad. Det kittlar i mina fötter och smärtar i mina fingrar. Du ser igenom omslaget, rakt på de ord som ännu inte bleknat efter att ha nått dina öron. Jag vill gråta, men jag ler. Skulle hellre stå naken inför dig och skylta med mina brister, än att leva i dessa stunder av kontakt mellan våra blickar. Trots det, vill jag aldrig sluta behöva genomleva dem.