Jag undrar varför vi så gärna tittar

på sånt som ändå för oss kvittar.

Säger att vi tar en paus

men proppar oss med mera kaos.

Blir vi lyckligare då?

Slipper känna oss så små?

Vad står det stämplat mitt i pannan

när vi tror oss bättre än nån annan?

Innerst inne tvekar vi

var det så här det skulle bli.

Men när vi känner oss dumma

slår vi bort det med detsamma.

Vill inte tänka,

vill hellre blunda,

bara gå på

och aldrig begrunda.

Jag undrar över oss i vuxenchatten,

alla som sitter där om natten.

Flirtar vilt med vem som helst

men låtsas mest att vara frälst.

Blir vi lyckligare då?

Drömmer om att vara två?

Men när vi sitter där och grymtar

finns det lite tvivel som vi skymtar?

Innerst inne tvekar vi

var det så här det skulle bli.

Men när vi känner oss dumma

slår vi bort det med det samma.

Vill inte tänka,

vill hellre blunda,

bara gå på

och aldrig begrunda.

Jag undrar över alla tidningslöpen

och hur de lockar oss till köpen.

Skriker högt om pressfrihet

men frossar i en massa smet.

Blir vi lyckligare då?

Har vi huvet i det blå?

För när vi suger i oss skvaller

verkar hjärnan sitta bakom galler.

Innerst inne tvekar vi

var det så här det skulle bli.

Men när vi känner oss dumma

slår vi bort det med det samma.

Vill inte tänka,

vill hellre blunda,

bara gå på

och aldrig begrunda.