Idag gör det ondare än vanligt. Det enda jag ser framför mig är du och ditt ansikte lyser men samtidigt hatar jag det.
Du lovade att allt du sa var sanning, att du menade det med hela hjärtat. Men jag har börjat tvivla.
Tvivla på din kärlek och dina ord.

Det var länge sen någon gjorde mig såhär illa och fast jag önskar jag kunde få mig själv att sluta plågas så lyckas jag inte.
Jag är fast i ett nät utan minsta möjlighet att ta mig loss.

Du måste ge mig bekräftelse på sanning eller lögn. Det spelar ingen roll vilket du väljer, bara du ger mig någon slags bekräftelse.
Om jag skall sluta hoppas, eller fortsätta försöka.

Du sårar mig och jag hatar att jag älskar dig, och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.