Att trycka ned dörrhantaget
gång på gång, bara för att vara helt säker
på att dörren faktiskt är låst.

Att alltid lägga handen på väggkontakterna
på varenda en, bara för att verkligen känna med säkerhet
att ingenting sitter i.

Att alltid gå en runda genom varje rum,
kolla spisen och alla lamporna.
Tända dem för att se att ingen står i något hörn,
och släcka dem, så att de inte ska stå på.

Att göra alla dessa procedurer
varje kväll, för att kunna få en god natts sömn,
trots att det aldrig funkar.

Att alltid vara på sin vakt
och se sig om bakom varje dörr, trots att man vet att man är ensam.
Att hela tiden känna sig förföljd.

Och att varje natt
hoppas på att få somna fort, så man slipper tänka
på allt som kan finnas där i mörkret utan att man ser.