I gränslandet

mellan barn och tonåring

Barn men ändå inte

Inte nu längre

Men ändå… barndom, om jag vill

När jag vill



Sensommarlågt står solen

Ett kvällsdopp

Sand, torrt gräs,

Mussselskal och tång

gulmåran nästan torkad

små, små fibblor



Springer barfota

i min gula badrock

Nedför slänten

Snubblar nästan på skärpet

Pelle strax bakom, skrattande

Värmelycklig

Alldeles uppfylld av lyckosol

Glädjen att en liten stund till

Vara barn, men bara

när jag själv vill

Bara ingen annan ser, bara Pelle



Vid stenpiren sen

Blir jag blyg

Måste vuxna nu,

Den gula badrocken känns fånig



De stora killarna

Ynglingar, tuffa

på fina nya cyklar

Blir jag lite vuxen

Tänker på den blonda, lite tykna

Han med den knepiga blicken

Han kanske gillar mej, lite

Han är så självsäker

Flickor, vi är aldrig utan oro

Hoppas att han…

Ser att dom pratar

Pratar om mej

Och jag låter dom

sätta mina gränser, då



Men sen igen när jag leker

Leker med Pelle, den lille restickan

Hittar jag tillbaka

Till lekens hängivna fantasier

bekymmersfriheten, igen

bort vuxenhet, från mina axlar



Vi går på banvallen

Han och jag, till Mölle

Ser det långt borta

Tror att det är nära

Långa vida åkrar

med mogna sädesax, vallmo

letar efter platta stenar

i bäcken där

Pelle pratar om tjuvarna

Dom som tog mammans

Alla pengar

Vi bestämmer att vi

Skall sätta fast dom

Hjälpa polisen och bli hjältar



Fantasier om äventyr

Vi var där

I lyckans land

i spänningens land

Utan vuxenhet

På våra axlar



Men augustimörkret kommer



Fortare än vi kunde tro

När vi skall hem

Är det mörkt

Vi blir lite rädda

Mammorna hämtar oss

i våran Volvo PV

Oroliga, har dom varit



-Så sent ute, ensamma

Ni är ju bara …. Barn