Någonstans finns du
fysiskt onåbar ändå
nära mitt inre väsen
blundar jag och ser
dig klart framför mig
utan att kunna röra
annat än ditt psyke
vet jag att just nu
via eterns vågsvall
du tänker som jag


på oss

ihop


Ett och ett är två
kunde bli tre
fyra och fler därtill
om vore det nu inte så
att avlandet tillhörde historien
inte akterna i sig naturligtvis
känslorna svallar som i ungdomen
även om orken månne tryter med tiden
kanske femtio år till ungefär
så är sannolikt det enda som står
en gravsten med texten...

Här vilar en bärsärk...
möjligen även kombatant
i lund och ro, äntligen
stilla tigande...