Han tränger in i mig. Överallt. In inuti. In under allt, in i det i mig som är jag. Genom skinnet så att blodet i ådrorna svider och sjunger på samma gång. Hans sång. Allt det jag ville säga men som fastnar på tungan, klistras fast runt hjärtat och speglas i mina ögon. Mina ögon som avslöjar allt. Hur liten han gjort mig - hur liten jag gjorde mig för honom. Du kastade smuts på min fasad och skalet sprack. Isen i bröstet smälte men stelnade igen. Runt mig. Omkring mig. Insvept i min jävla is fryser jag om hjärtat och fingertopparna -

som fortfarande minns hans höftben.