Man föds
och börjar strax sin levnads bok att skriva.
Man bjöds
att i ekorrhjul sin tid fördriva.
Till döds
ens arbetet en sen kan driva.

Krokig
av allt släp och slit
Tokig
som vore man en abderit.
I för sig
det kanske vore bäst man aldrig kommit hit.

Som en slav
man sen för uppehället får strida
Och alla krav
är sannerligen icke blida.
Uti en grav
man slutligen sin tid i evighet får bida.

Det slår
mig i min andliga förstening
Jag ej förstår
huruvida livet har en mening
Här går
okunskap och dumhet i en skön förening.

Men trots all djävulskap
man under livet rönt.
Vetskap
har man änskönt,
och kunskap
om att livet dock kan vara skönt.