swosh swosh swosh


små gröna kopior av mig själv svävar runt mitt huvud


jag går i en svart spiraltrappa uppåt som aldrig tar slut
vid varje platå finns ett nytt fönster som släpper in ett iskallt sken


svetten isar sig ner över ansiktet och ögonen zoomar in och ut medans
skärpan ändras frenetiskt


mörka röster konverserar från intet:
"han har aldrig uträttat någonting i sitt liv"
"haha inte mycket du"
"patetiskt"
"men det ska lösas nu"


benen tar steg efter steg medans bilderna av allt fint som försvunnit i livet flashar emot mig som biodukar jag går igenom för varje steg och de försvinner


alla hånleenden och illvilja som man möts av i ungdomens naiva tid
etsar sig fast som kladdiga utslag på ögonen


hatskratten som ekar i öronen för att du har blivit född till en värld du inte kan greppa


jag ska gå steg för steg tills allt jag älskat är dött,
då är jag framme.