säg mig
visst har jag varit här förut
gråtit dessa tårar
sett samma scener spelas bakom ögonlocken
gång på gång på gång
jag börjar nästan ana
att de faktiskt varit sanna
att de lever lika verkliga i alla mina till synes klumpigt slumpmässiga val
frodas i skuggan av en skyddande ansvarslöshet
frågar du mig om jag älskar
kysser jag dina giftiga läppar
och vet att du aldrig kommer att känna samma kärlek
att ensamheten hinner ifatt oss
långt innan vi inser att nuet lämnat dagar , nätter , timmar och or bakom sig
i hopp om nya fångar att förföra
förgöra
låta förfalla i sin evigt brinnande tro om nogot vars namn de ej minns
vars doft ridit med vinden till okända platser för historier att upprepas
kalla mig din , kalla mig vad du vill
i glömda memoarer ska det sto skrivet