fem min gammal naturligtvis poppoesi...nynnade på en viss låt skriven av en viss herre:)
drömmare
Det var något som jag hade förr
Det var något som jag trodde på
Det var något som jag ville ha
Men det föll varje gång jag försökte
Allt gick upp i rök
Den där drömmen fanns där en gång
När den försvann blev det ensamt och tomt
Men så en plötslig dag så hände något
Helt oväntat så började jag drömma igen
Du dök upp och den väcktes till liv
Drömmen väcks åter till liv
Kanske hon ändå finns
Jag hade nog glömt hur det kände
Hu det kändes att längta och tråna
Tanken på att det skulle kunna bli så
Och så alla drömmar som nu handla om dig
Alla känslor och allt som jag förknippa med dig
Drömmen finns där igen
Kanske hon finns trots allt
Man kanske inte slutat leva ändå
Det känns som om man plötsligt är med igen
Och varför inte sväva en stund i det blå
Det är helt okej att få vara i drömmen
Livet som drömmare är helt okej
Plötsligt drömmer man igen
Om henne, kanske hon finns ändå
Så här försvinner nu lite tid in i drömmen
Tiden förvandlas från meningslös och tom
Till något underbart, en stund att minnas
Det gör livet mer levande
Och med tanke på att du är verklig älskling
Blir drömmarna jag drömmer ännu bättre