tittar in djupt i dina ögon
och du tittar tillbaka djupare än någon någonsin har tittat in i mina ögon
så djupt att jag tror att jag håller på att drukna
drunka in i dina ögon

där ligger vi och ser på varandra
som två vänner som vill blir mer
men vet att det kommer aldrig att gå
det kommer aldrig funka mellan oss för vi är för olika
för olika för att kunna bli en

du bryter tystnaden och tittar lite ner
- att vakna upp en morgon och se ditt ansikte de hade varit nått
sen ställer du dej upp och går
går bort från mej innan jag hinner svara
innan jag hinner tänka
innan orden har kommit till mej är du borta
så istället säger jag tyst för mej själv
- De går för fort. För fort för att hinna tänka. Jag hänger bara inte med. Kan vi inte istället bara låta de hända. Måste vi ha så bråtom?