Vinden i mitt hår, smattret av automatvapen, stack upp huvudet ur den hastigt grävda skyttegrven och fick en fiende på kornet-3 snabba salvor, det tog, kroppen tycktes slitas sönder och falla ihop.
De fortsatte avancera mot vårt värn, de flesta av oss siktade noga, sköt diciplinerat, vi träffade oftast, marken fylldes med skrikande och orörliga kroppar, någon ropade, granatgevär hit för helvete, smällen ekade genom krevaderna, 3 uppsprängda lik på marken 20 meter framför oss, köttslamsor, rykande, paniken spred sig i fiendeleden, de flydde i vild panik, Framåt, skriken ekade våra vapen kastade kärvar av kulor mot fienden vilka sprang, det var en lönlös flykt, de flesta stöp, de borde formerat sig till motattack, deras flyktförsök var lönlöst, satte en kärve i huvudet på ett skrikande kadaver, huvudet exploderade.De som kom undan var ej många, våra förluster var faktiskt inga denna söndag så nära i mina tankar...