Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Postum


Han hade bett mig att följa med honom upp till huset.

Men även här är det talet
det ständiga sorlet
som överröstar intimiteten

Rummet är en liksidig kub
gjord av mörker
och jag ser att vi pratar

Jag känner efter med en amputerad hand
men tungan finns fortfarande kvar i munnen
stirrar intensivt på lågan i
en av ljusstakarna men
det rinner knappast några tårar ur
mina ögon

Vid middagen utbrast hon att adjö betyder
till gud
men jag kunde inte lyssna
knäppte händerna och mumlade

nu när vi ändå talar om åren:
fem gånger tio är lika med döden




Fri vers av Lemuel Gulliver
Läst 269 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2009-09-06 18:26



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lemuel Gulliver
Lemuel Gulliver