den står där ute på altanen

min cykel

nu är jag glad att den står där
väntar på att däcken ska pumpas

i går skulle jag pröva att använda
den, men tyvärr, luften som Moa så
duktigt gav dom

är borta nu

inte kan jag låsa upp den, ett lås
får jag inhandla, ska inte behöva
be om hjälp för minsta lilla småsak

den står där ute på altanen

min cykel

den står bland maskrosorna, som kryper
upp mellan stenplattorna

jag har ingen lust att rensa bort
dom, eller det är snarare orken
som fattas mig nu

men mig gör det inget, det är jag
som går där, vattnar och pysslar
om mina blommor

känslan att äntligen kunna cykla
den känslan är så svår att beskriva
i ord

jag ska be någon vänlig själ, som går
förbi min altan varje dag, be honom
om hjälp, så jag får luft i däcken på

min cykel

sedan väntar första turen ut till
naturen, och med kamerans hjälp
fånga det som händer där nu

Fåglarna som samlas för att flyga
till sina vinter vistelser, alla vackra
färger som nu väntar på att göra oss
lika förundrade varje höst

nu väntar snart den första turen

med min cykel

det är inte långt borta nu


anits 8 september 2009