jag är ensamhetens moln och regnar alltid
du sa att allting skulle gå bra
vi kommer att hitta lösningar, bra sådana
fick mig att tro att det skulle bli så bra
för en stund trodde jag faktiskt på dig
drömde tillbaka till ruta ett
ändå rinner regndroppar nerför kinder
du står så elakt mallig framför mig
det känns som om jag aldrig funnits
känns som om du tittar ner på mig
förödmjukande
jag är ingenting, ett borta
var aldrig ens där i närheten
av vad du önskade så mycket mer
mitt hjärta brister och du bara ler
jag river ut mitt hjärta och visar dig
min blodigaste önskan att få vara med dig
du skrattar och säger
tack men nej tack och tack dig jävla gud
som så gjort allt för mig
alltså inget aldrig någonsin alls
jag tittar ödmjukt ner i marken¨
bara väntar på den ,på sparken
där du säger att du aldrig vill se mig igen
lägger mig ner ihopkrupen
vill tro på dig nu gud
snälla ta mig härifrån