Allvetaren


Drar i mina hjärnpöken

Silar minnena i såll

Där finns

alla mina kantstötta kaffekoppar

Finporslinet av flintgods

som gick i tusen stycken

bara jag vet hur det gick till

De scener som ingen har sett

Ingen utom de som deltog

Jag tar fram dem nu
och dammar av dem lite försiktigt

lämnar dem sedan
med en glipa i skyddshöljet

Och undrar när jag ska våga
ta fram dem i ljuset

Se utan skyddsnät det
som ännu inte uttalats

Det som gjorde mig till en

Sluten världsdel

Ett öde land med ett

Slagtåligt omslag