lite sjukt är det nog
att tillåta en sådan inbillning

att veta att det är fel
men ändå ej radera bilden

trots att motsattsen
stirrar på en från spegeln

denna idioti, varifrån kommer den?

lite sjukt är det nog
att vägra sig själv det självklara

att inte bryta invanda möster
och skadligt trängande ramar

trots att behovet gör sig gällande
och biverkningarna slår in

denna rädsla, varifrån kommer den?