Ett Stormöte och ett Adjö

Tranorna

 

Solen skiner och det är en underbar höstdag. Känns som Brittsommar. Klar hög luft, en klarblå himmel. Solen skiner på några enstaka moln.
Jag står och målar Ladan. Harmonisk stilla tystnad råder.
Så hör jag dem.
Sakteligen blir det ett himla kackelerum. Hela himlen är bara ett stort skrän. Jag vänder mig om mot norr och ser dem. Tranorna.
Över kullarna och ängarna bakom huset är det bara ett stort svart moln av fåglar. Tusen och åter tusentals tranor. Som en stor bisvärm.
Stormöte.

Jag har den stora ynnesten att bo, så att ängarna och kullarna bakom mitt hus, är en stormötesplats för den slutgiltiga sommaren och vinterns sakta inglidande.
Jaha nu är det dags tänker jag och kliver ner från stegen.

Jag står på backen och ser mot skyn. Bredvid mig sitter Truls, min hund. Han tittar också.
Från norr och nordväst och nordöst kommer det hela tiden nya tranor och flyger in i svärmen och skränar. Den blir större och större. Ibland kommer många, ibland bara två. Detta pågår en timme ungefär. Sedan drar sig en klump, ur den stora klumpen och snurrar runt på sidan om. De är väl ett femtiotal kanske. De snurrar och snurrar och plötsligt formateras de till ett V och så bär det iväg. De flyger över huset och över mig och Truls, följer Ån en bit och så bär det av söderut. Nu är det bara en som låter. Han säger Hej Då.

En efter en urskiljer sig en grupp från den stora gruppen. Snurrar runt, runt, formaterar sig och flyger iväg. Detta pågår i flera timmar. Har aldrig tidigare sett så mycket Tranor på en gång. Två grupper stack iväg, för två veckor sedan och jag har väntat på resten, eftersom det är samma procedur varje år. Men så här många har jag aldrig sett förut. Måste ha varit tranor från hela Sverige.

Vad ger de varandra för signaler?
Hur bestämmer de vilken som ska vara först i V:et?
Hur bestämmer de vilka som ska tillhöra vilken grupp?

Hur som helst står jag och Truls sitter bredvid mig och vi ser dem flyga iväg. De flyger mellan månen och solen på en klarblå himmel. Ett vemod fyller mig.
Sommaren är över för den här gången och Fru Frost är på antågande.
Truls viftar stilla på svansen.

Det får mig att tänka på människolivet. Födseln och döden. När en människa föds mottages den med oerhörd glädje, när den dör, stor sorg. När Tranorna kommer på våren, flyger de även då över mitt hus men samlas inte här, utan en mil härifrån, vid ängarna vid Helge Å, där de mellanlandar och utfodras, för att sedan flyga vidare till Hornborgasjön. Då är det fågelskådare i varenda buske, som hälsar dem välkomna och ett stort offentliggörande.
Nu står vi här ensamma Truls och jag.

Hej då Tranor och lycka till på färden och vi ses nästa år.

Övriga genrer av Berit Robin Lagerholm
Läst 301 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2009-09-29 18:45

Författaren Berit Robin Lagerholm gick bort 2013. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.

Skriv ut
Spara som PDF

glittertindra det är underhållning och skådespel och andäktigt vackert tillsammans med naturen och alla lätena dessa tranor ger ifrån sig... tack för att du skrivit denna om tranan, det är en vacker text... 2009-10-06

erkki En klart trevlig berättelse med dina reflexioner väl inpassade i beskrivningarna. Skapar vackra bilder och en god och behaglig känsla av höstmyset som är i antagåande. 2009-10-04

Miss Mod Truls och Ditt fina avsked, får följa mig i natten. 2009-10-02

Bodil Sandberg Har själv ynnesten att ha fågelstreck dragandes över huset..en fröjd verkligen att skåda ..men inte jag heller begriper hur de vet sina platser i V:et - tack för en underbar stunds läsning!! varm applåd 2009-09-30

Syrsan Tack för en skön lässtund i harmoni! 2009-09-30

Monika A Mirsch kusinerna till dina tranor flög över oss i ett V bestående av 21 fåglar. Men du har så rätt, det är nog bara hos dig som de verkligt stora samlas. ack för dessa tjusiga ögonbilder! 2009-09-30

Eva Langrath du skriver så levande att jag ser tranorna flyga över dig och Truls och känner vedmodet som drar förbi men även hoppet om en ny vår där tranorna komemr åter till dig och Truls 2009-09-29

Carola Zettergren Så fint, denna stilla och lite vemodiga betraktelse, mycket välförfattat!!!! 2009-09-29

Larz Gustafsson Det vilar ett vemod över dessa flyttfågelformationer. 2009-09-29