när orden runnit ut
och våra sista verktyg att reparera
det ofrånkomliga läckaget
från vilket de sista dropparna av vår häxbrygd sakta sipprar
är leenden
lika förutsägbara
som din ursäkt för att du tog så fel

kanske har jag provocerat
någon gång för mycket
kanske just för att se misstaget skrivas stort i din blick
bekräfta faktumet att jag inte är menad att bindas till en tron i ditt gyllene luftslott

mitt emot varandra
med djupa dalar
höga berg
hela landskap
tusentals intryck emellan
kan jag inte undertrycka ett patetiskt skratt
av förvirring
hur lite logiken betyder när rätt väg
alltid dyker upp när man gått vilse
friheten är mycket mer uppfriskande
när man varit instängd